Mia filosoferar om mode

Den bästa förklaringen till vem jag innerst inne är, uttryckte Joe (f.d. sambon) när han sa att han nu förstod vad kläder betydde för mig: ”-Kläder är kärlek för dig!”

Då var vi hemma hos min bästa väninna och lämnade en hel papperspåse full med barn- och tillhörande dockkläder. Varför jag säger ”tillhörande” är för att min ömma moder, förutom att hon (och min mormor Herta Maria Margareta), sydde alla mina kläder under hela min uppväxt, även gjorde en exakt uppsättning till min docka Eva-Marie. Mormor var för övrigt sömmerska på Malmö Korsettfabrik i början av förra seklet. Tillsammans med alla sina fem systrar. Spirella

Knappnålar var en naturlig del av min uppväxt och jag trodde länge att alla låg och pillade upp tappade knappnålar från springorna i trägolvet. Samma lägenhet, mormors alltså, bodde jag länge själv i senare, och då jag fick slipat och lackat golvet, upptäckte jag en av mormors knappnålar med gult porslinshuvud, inlackad mellan golvspringorna.

mormor
Mormor Herta Maria Margareta

Nåväl, åter hos min väninna, och när jag så drog upp plagg efter plagg ur, många handsydda i de klassiska, svenska Strömma-tygerna i bomull med små bandkantningar och allting färgmatchat, insåg Joe var jag fått min kärlek ifrån.

Han hade rätt. Kläder för mig ÄR kärlek! En kärlek som inte avtar, som är lojal och trogen och som alltid belönar mig med bekräftelse. Det kanske låter ytligt i mångas öron, men när man har ett så pass intimt förhållande till kläder som jag, så är man hängiven hela vägen. Det betyder att jag inte bara tycker att häftiga kläder är häftiga (!) utan jag har ett genuint intresse från konstruktionen till första stygnet, till vem som plåtat fotot i Vogue och vem som modellar plagget.

Vogue78Precis fyllda femton, inhandlades min första franska Vogue i Paris – augustinumret, som ett led i min språkliga inlärning … Jag kommer fortfarande ihåg omslaget, en bild av Guy Bourdin, med en mystisk dam (Karen Howard) i svart pillerburk och lysande rött läppstift. Sedan dess är jag hopplöst fast. Detta intresse har för min del inneburit att jag samlat på mig en hel del bred kunskap kring mode och kläder. Dels syr jag, så klart, i god tradition från mamma och mormor, men har även en gedigen kunskap i modet bakåt, ur historiskt perspektiv. Min kunskap delar jag genom att föreläsa och undervisa i modehistoria. Jag kommer här på bloggen att göra en hel del modehistoriska referenser, både till modeskapare men även till trendsättande fotografer och deras musor; modellerna som blev tongivande.

 

Ni kommer även i mina inlägg, att få ta del av min egen uppväxt under 60- och 70-talets Malmö, i form av familjealbumsbilder som andas skön retro och där kärleken till kläder och mode tydligt lyser igenom. Som denna till exempel, en bild av oss, finklädda 1968 – jag var fem år. Både mammas och min klänning var hemmasydda, min i en fin crêpe och mammas i en designad bomullssatin, kvalitéts- och designmedveten som hon var. Mammas tyg är designat av den svenske arkitekten och formgivaren Sven Markelius – en av den svenska funktionalismens förgrundsfigurer. Sven, eller Mr Funkis som han kallades, skapade möbler och inredning till sina byggnader och fick hjälp med färgsättningen av textilierna av hustrun Ka, duktig textilkonstnärinna.

familjeporträtt 68

Något som också definierar min syn på mode är plaggens livslängd.  Jag läste för ett tag sedan en intervju med trendanalytikern Li Edelkoort, som förutspår modets död, modet som vi känner det. Med en framtid där vi istället lägger fokus på själva plagget och dess betydelse, både ur samhälls- och individuell synvinkel. En inställning jag delar.

Jag tror att det enskilda plagget kommer att bli viktigare. På ett sätt som det var förr, då vi fick våra kläder uppsydda och inte hade råd att köpa nytt varje vecka för vi ”tröttnat”. Då kvalitén i det köpta var skyhögt bättre än dagens massproducerade skräp. Och då även personligheten på så vis fick större utrymme. Missförstå mig inte, jag är TOTALT prestigelös när det kommer till kläder! Jag bryr mig inte det minsta om vad som står på etiketten. Jag är ingen fashionista som gillar att skryta om hur mycket allting har kostat, det är helt irrelevant i min värld. Så länge du har förmågan att låta din personlighet lysa igenom, istället för dina pengar, är jag nöjd.

Kontentan av det jag säger är att jag vill dela med mig av dels min kunskap, men framför allt min odelade kärlek till kläder, till det enskilda plagget, som för mig alltid varit viktigare än moden och trender. Det är i alla de enskilda plaggen och dess kombinationer som vi bygger vår stil. Eller inte.

”Some people think luxury is the opposite of poverty. It´s not. It´s the opposite of vulgarity.”                 -Mlle Chanel

0 comments on “Mia filosoferar om modeAdd yours →

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *